Bajentugg 5
Skrevs den 14 januari 2001
Svensk fotbollshistoria utspelade sig på två fotbollsarenor söndagen den 22 oktober 1989.
Tre lag hade chansen att vinna serien före den dramatiska slutomgången. Det var Vasalund, Hammarby och sensationslaget Kiruna FF.
Vasalund var det enda laget av de tre som hade avgörandet i egna händer. De ledde med en poäng och sex plusmål.
Vasalund räknade sig själva som seriesegrare efter att ha lyckats med bedriften att nå 0–0 på Skogsvallen mot Luleå.
När domaren blåste av matchen stod det 0–4 till Hammarby mot bottenlaget Karlstad på Tingvalla. För att passera Vasalund var Hammarby tvungna att göra ytterligare två mål. Det fullkomligt ofattbara inträffade på övertid och Hammarby gjorde både 5–0 och 6–0. Sexan gjorde Nicklas Jönsson när det endast återstod tolv sekunder av den tilläggstid som domaren Germund Nilsson lagt på.
Det var första gången under de 26 omgångarna som Hammarby ledde hela serien, den säsongen, och som alla kloka förstår, så räcker det med det.
Vasalund hade en spelare vid namn Dragan Stevovic som hade den goda smaken att missa en straff. Till livets rätt visor kan vi även räkna in Vasalunds ribbskott och när en Luleå back räddade på mållinjen. Nära skjuter ingen hare.
Vasalundstränaren Bosse Pettersson trodde att det var slut även i Karlstad när slutsignalen gick i Luleå:
– Det är osannolikt att Hammarby ska kunna göra tre mål på matchens sista fyra minuter. Det känns fel någonstans, biktade Vasalundstränaren sig efteråt i pressen.
Tyvärr infogas jag i kategorin ”Jag var inte där”, utan jag befann mig på en dammig grusväg någonstans i S:t Annas skärgård. Satt i framsätet och lyssnade på sportradion och viste inte riktigt var jag skulle ta vägen. Efter Luddes 4–0 mål och när sedan slutsignalen gick uppe i Luleå, var jag tvungen att vråla:
– Stanna bilen!
Jag kunde inte få någon luft, paniken låg och lurade. Höjde radion och ut ur bilen för att omedelbart luta mig framlänges över motorhuven. I den positionen hörde jag när femman satt. När sedan när det historiska sjätte målet kablades ut till världen fanns det ingenstans att ta vägen. Hur förklarar man för resesällskapet något så här STORT, när man vet att de ingenting förstår. Men under hela resan upp till Stockholm mässar hela tiden dessa gudomliga ord i mina öron:
– Fram till Micke Andersson åsså nummer fjorton missar där, skott i MÅÅÅL, i mååål utav nummer fjorton Nicklas Jönsson, SEXNOLL för Hammarby, å Hammarby är i allsvenskan, oj vilken publik–stormning utav banan här, klockan står på fyrtiosjuochfyrtiofem, när Hammarby alltså satte sina sex noll på Karlstad.
Så här beskrivs Karlstads matchens sista skälvande historiska minuter i boken ”Vi är tillbaka” av Martin Nauclér, Urban Båvestam, Fredrik Lundberg (Sigman förlag). Jag ryser än idag när jag återvänder till den här texten.
”När bara tre minuter återstår av de ordinarie 90, får Leffe (Strandh) äntligen tag på bollen i straffområdet och får syn på Tucken (Thomas Lundin). Han passar snabbt, Tucken vänder sig om vid främre stolpen och klappar till och sätter bollen precis innanför bortre stolpen! 4–0.
Tucken fortsätter sitt anfall ända in i mål, hämtar bollen och ruschar med bollen i famn upp till mittcirkeln. Slöe Tucken av alla! Sekunderna tickar! Två mål kvar! Tre minuter kvar!
Publiken är i extas och tror fortfarande det är möjligt. En halvminut senare försöker matchspeakern ta villfarelsen ur dem:
– Jag kan nu meddela att matchen i Luleå är slut. Vasalund har spelat 0–0 och har därmed gått upp i allsvenskan.
Speakern får ett ogillande vrål till svar från Hammarbyklacken. Inte så att alla tror han har fel, men det verkar på något vis inte sportmannamässigt att utropa Vasalund till segrare, när den här matchen ännu inte riktigt är slut.
Sportradion gör dock samma bedömning som speakern i Karlstad och förklarar för lyssnarna att Vasalund minsann är det sjätte Stockholmslaget i allsvenskan genom tiderna.
TV-sportens filmteam på Tingvallas läktare inser att den här matchen inte är värd mer film och plockar ned sin utrustning. Precis som alla pressfotografer på plats struntar teamet i matchens fortsättning och avslutning och inriktar sig på lagledarbänken och Kenta Ohlssons (Hammarbys tränare) förväntade utlopp av besvikelse.
Knappt har publikens vrål efter 4–0 målet dött ut förrän Leffe på nytt har bollen i straffområdet. Den här gången klipper han till själv och se, 5–0!
Kenta står upp och hoppar och klacken tycks ha glömt varenda ramsa.
Matchen spelas nu på övertid. Hur mycket har domaren lagt till? Det har visserligen varit några längre avblåsningar, Schötten (Hammarbys naprapat) två gånger, men kan ha lagt till mer än en minut? Två?
Hammarbyskotten haglar mot Karlstads mål när plötsligt en karlstadsspelare får tag i bollen och laget kan kontra. Fröberg blir ensam med Jari Poutainen (Hammarbys målvakt), som emellertid kan rädda skottet med handlederna och sedan plocka åt sig bollen.
Det är nu när Jari står och håller bollen mellan sina händer, som domaren Germund Nilsson, präktiga domare Nilsson, sträcker upp sitt högra pekfinger i luften. Han försöker inte på det sättet uppskatta vindstyrkan på Tingvalla, nej, han meddelar att en minut återstår av denna match. En minut återstår av hans tillägg. En minut! En hel minut! Det är ju en evighet!
Jari gör sig redo för en lång utspark. Hela laget flyttar upp; sju man står på linje där uppe, redo för anfall. Jari sparkar ut bollen, som så småningom hamnar hos en karlstadsspelare. Kimmo (Tarkkio) jagar frenetiskt och lyckas tvinga fram en hörna. Han springer fram till hörnflaggan och lägger hörnan. Målvakten når bollen och boxar ut den så långt han kan till en ny hörna… Kimmo lägger även den.
Det blir kamp om bollen i straffområdet, men tillslut får en karlstadsspelare tag på den och är på väg ut ur straffområdet när han möter Micke Andersson. Micke tar bollen ifrån honom och står nu inför ett fullständigt avgörande val. Han vet att han har Ture (Tomas Turesson) fri till vänster och att Nicke (Nicklas Jönsson) är fri till höger.
– SIDLEEEEED! Skriker Nicke.
Det avgör saken. Nicke måste springa med bollen åt höger för att hämta Mickes passning, målvakten följer med och går ut och täcker vänster. ”Det är nu eller aldrig, hinner han tänka innan han klipper till. Han skjuter över målvaktens högerben och innanför bortre stolpen.
INGEN FÖRSTÅR NÅGONTING, ingen tror att det ärt sant. Nicke har sett att han hängde bollen, men han har ännu inte förstått att han just har gjort 6–0. Han har tvärt vänt om och springer skrikande mot lagledarbänken med armarna rakt upp i vädret. Kenta, som sällan ens reser sig upp från bänken, springer honom till mötes.
Kenta vet inte vad han gör. Han har knappt uppfattat vad som har hänt på planen under övertidsminuterna, än mindre hur de två sista målen gick till.
Nicke hoppar upp på Kenta och slår benen om hans midja. De kramar om varandra och faller till marken. De hamnar underst i högen av spelare och supportrar, en hör som växer snabbt. Hela planen fylls av supportrar. De väller ner från läktaren, som nästan töms på publik.
Det börjar snart göra ont att ligga underst i högen. Tyngden börjar bli outhärdlig. Högst upp ser Nicke grå himmel, men den verkar långt borta. Plötsligt täcks även det sista lilla hållet till! Kenta och Nicke och Kimmo och Leffe och de andra längst ned grips av panik. De börjar skrika:
– Bort! Bort! Bort!
Kenta lyckas kravla sig ut på sidan. När han kommer ut inser han att matchen inte är slut. Det är ju tid kvar! Tänk om någon protesterar mot allt som just nu sker. Han, tränaren, är inne på plan! Förvirringen är total. Tänk om domaren bryter matchen!
Nu måste matchen komma igång igen så fort som möjligt. Planen måste tömmas. Spelare och Bajenfans hjälps åt att skingra supportrar, att bära folk av planen. Det tar sin tid innan alla spelare har hämtat sig.
På andra sidan står Jari. Han är utom sig av oro. Han såg aldrig domarens finger i luften och har ingen aning om hur lång tid det kan vara kvar av matchen. Tänk om det är en minut kvar!? Vad skulle inte kunna hända i den här matchen på en minut? Fattar de ingenting? Vi måste spela!
NÄR MATCHEN ÄNTLIGEN kommer igång igen, ser Jari till sin stora förvåning att hans lagkamrater slutat att spela. De rör sig inte! De bara ser på! Vad tänker de på? Tänk om Karlstad spelar sig igenom!
Han hinner emellertid inte tänka tanken ut förrän domaren Germund Nilsson lyfter visselpipan till sin mun och blåser matchens slutsignal. Matchen och tolv sekunders serieledning är slut. Hammarby har vunnit division 1 Norra. Hammarby har vunnit med minsta möjliga marginal – inte på fler poäng, inte på målskillnad, men på fler gjorda mål”.
Gissa min besvikelse när jag kom hem och upptäckte att TV-sporten hade missat detta underbara 6–0 mål. Jag anser än idag att detta är en fruktansvärt stor kulturskandal. Detta borde vara åtalbart. Här åker man ner med ett filmteam för att följa den spännande avslutningen av Division 1 Norra och när den spännande upplösningen står för dörren då har man packat ihop kamerorna. Varför? Det förstår jag än inte idag.
Må bra! /LåN
Bajentugg 