Bajentugg 3
Skrevs den 29 december 1999
Med anledning av att Pétur Marteinssons kontakt går ut den 30 november och att Anton Forsberg fick igång tankeverksamheten.
Låt mig få börja med att nämna några namn som berört mig under min supporter livstid för att få lite perspektiv på tillvaron:
(Spelare, när han gick från Bajen och till vilket lag)
Lennart ”Nacka” Skoglund (1949) AIK
Tom ”Ture” Turesson (1968) Brugge
Rolf ”Kocken” Andersson (1969) Jönköping Södra
Ronnie Hellström (1974) Kaiserslautern
Billy Ohlsson (1979) Arminia Bielefeld
”Uffe” Eriksson (1983) Aris Salonaki
”Micke” Rönnberg (1981) Malmö FF via Örby
”Micke” Andersson (1985) IFK Göteborg
Hasse Holmqvist (1987) Young Boys
Sulo Vaattovaaara (1987) Norrköping
”Peppe” Holmberg (1987)Viking Stavanger
Hans ”Eskil” Eskilsson (1988) Sporting Lissabon
Lasse Eriksson (1988) Norrköping
Jean-Paul Vonderburg (1988) Malmö
”Leffe” Strandh (1991) Djurgården.
Dan Sahlin (1995) Örebro
Ett skaplig gäng Bajen lirare där flera har fått legendstatus efter det att karriären var över.
Legend = ”Uppbyggliga berättelser om helgon eller andra religiösa personligheters liv och (under)verk. Uppdiktade historier, fabler och myter. Myten skiljer sig från andra typer av berättelser genom att den åtminstone på något plan hålls för sann”.
Alla dessa spelare har en sak gemensamt förutom det att de har betytt något speciellt för mig och dig, nämligen. de har alla gjort precis vad Pétur Marteinsson gjort. Sålt sig för pengar och för att den personliga karriären har fått stå över det som varit bäst för Hammarby. Jag kanske har fel om någon, men ni förstår säkert vart jag vill komma.
De flesta spelarna fortsätter att vara Hammarby: are i hjärtat, men nu blev flera av de nu uppräknade namnen proffs, som gick ut för att tjäna sitt levebröd.
Dessutom var Thom Åhlund och Putte på väg och Kenta var över och hälsade på i Kalmar. Med rätt summa pengar vet vi aldrig vad som kunde ha hänt med dessa spelare.
Visst svider det när en helgonförklarad Bajen spelare går till ett annat lag. Bajen andan får sig en liten törn, vi knyter våra nävar i fickorna ett tag, men det kommer nya spelare och vi går för det mesta stärkta ur det hela.
– Jo vi går stärkta. Spelare kommer och spelare går.
Det enda som vi kan räkna med består, det är vi supportrar. Det är vi som driver på, för traditionen/myten vidare tillsammans med spelarna, ledningen, massmedia och vem du nu vill.
Men det är lätt för oss att ondgöra oss och uppmana spelare att tacka nej till ett antal miljoner, eftersom vi själva aldrig behöver reflektera över liknande erbjudanden, vi blir aldrig erbjudna dessa summor:
Men tänk om? Hur skulle du/vi/jag reagera om:
En fanatisk Högalids bo med oanade resurser bestämde sig för att göra Reymersholm till en toppklubb.
Med pengar och värvningar lyckades denna osannolika person Ray Mersholm pumpa in pengar och med lyckade värvningar föra upp ”Reymers” genom seriesystemet.
Ray bygger med egna pengar en fotbollsarena vid Mälarvarvet, med en publikkapacitet på 15 000. Namnet är självklart ”Mälarstadion”. Ingen fattar hur han fick tillstånd, men pengar ger makt. Allt ser ut att gå efter beräkningarna, men tyvärr är inte publiken med på noterna, Reymersholms publiksnitt ligger på 906 personer trots en meriterande tredjeplats i division 1. Vilket följdes av två knappa förluster mot GAIS i kvalspelet till Allsvenskan.
Under hösten 2004 görs planerna upp, pengar är inga problem. Ray bestämmer sig för att ta en genväg och köper in fotbollssupportrar med traditioner.
De ansvariga för TIFO –gruppen i Bajen erbjuds 2 miljon om året i tre år och fria händer (kostnaden inga problem) i utformandet av spektakulära TIFO arrangemang. Men samtidigt måste de förbinda sig att inte arbeta aktivt med Hammarby”.
Kostnad = 6 miljoner.
Alla med säsongskort på ”Söderstadion Norra” erbjuds 500 000 kronor var om man skriver på följande kontrakt:
”Jag lovar att gå på Reymersholms samtliga hemmamatcher på Mälarstadion samt 5 bortamatcher, i syfte att göra klacken ”HejRay Mers” till Sveriges mest omtalade klack ( i positiv bemärkelse).
Ingen annan klackverksamhet tillåts.
Kostnad = ofantligt belopp”. (men detta är bara ett tanke experiment).
Thomas (ägare till Kvarnen) erbjuds 15 miljoner för att göra om Kvarnen till en Reymers krog, samma erbjudande går till Zinkens krog.
Kostnad = 30 miljoner.
Robert Nilsson erbjuds 2 miljoner om året för att utforma Reymersholm Fotbolls hemsida till den bästa i landet. Han får en budget på 15 miljoner och fria händer att anställa de personer han vill.
Kostnad = 15 miljoner.
Göran Rickmer erbjuds 2 miljoner om året för att ta hand om Reymersholms arrangemang och säkerhet.
Magnus Hagström, Katarina Kuick och Stefan Magnusson erbjuds 2 miljoner/år var för att göra Sveriges bästa klubbtidning och matchprogram.
Kostnad = 6 miljoner.
Sven Friden erbjuds 3 miljoner om året och en budget första året på 10 miljoner för att få fart på Reymersholms souvenir försäljning. På tre år ska försäljningen vara självförsörjande och gå med kraftig vinst.
Och du som läser detta erbjuds detsamma som säsongskorts innehavarna på Norra, givetvis samma villkor.
Massmedia går i taket!
För först gången i fotbollens historia uppmärksammas och belönas en oavlönad, men ack så viktig beståndsdel i det ”gröna fältets kemi”.
– PUBLIKEN!
Kan vi köpas! Är vi till salu om vi erbjuds den rätta summan!
– Inte vet jag, men det kanske DU kan svara på.
Det jag säkert vet, det är att Pétur Marteinssson på tre år i Hammarby, för alltid skrivit in sig i Bajen historien. Han har en given plats i min egen Hammarbylegend uppställning. Och kommer han att få spela i Nordic Cup för Stabaek, då kommer jag att applådera när han presenteras, inte när spelet är igång, för då är han en motståndare. Men tyvärr tvivlar jag på att han får spela.
Det är många spelare som gått ut i proffslivet (som ni kan se i inledningen) och kommit tillbaka. Då om inte förr har de fått syndernas förlåtelse.
Bedöm aldrig en spelares fotbollskarriär innan han lagt skorna på hyllan!
– Välkommen tillbaka Pétur!
Bajentugg 