Bajentugg 2
Skrevs den 20 december 1998
Tidigare i år gjorde jag ett försök i ”Gästboken”, att berätta om hur Kvarnen blev Bajenkrog och min version om den glada hösten 1970. På begäran kommer här en liten modifierad repris.
Min dröm under ett antal år har varit att försöka samla ihop det gamla gänget, som bestod av Bjurholmsplan killarna, vårat eget gäng från Sköndal, Hökarängen och lite annat folk från (för mig) okända platser. Men jag ger inte upp, en kväll ska vi sitta på Kvarnen, berätta minnen och svinga en bägare.
Vår säsongen 1970 var inte mycket att hänga upp i (jul)gran. Hammarby var nykomlingar och fick en hyfsad start borta mot Gnaget, 1–1. Gunnar Qvarforth fick äran att göra Bajens första mål i 58:e minuten.
Även i nästa match på Söderstadion mot Örgryte blev resultatet 1–1. Sören Mannberg såg till att vi tog ledningen i 52: a och innan vi hann jubla klart, så kvitterade Örgryte i 53:e minuten.
Sedan den dagen har jag alltid haft den inställningen, att hur glad jag än är för ett Hammarby mål, så slutar jag jubla så fort motståndarlaget gör avspark och försöker koncentrera mig på matchen.
Vet inte själv hur många gånger jag glömt mina föresatser efter ett Hammarby mål (säkert minst 423 ggr.).
Därpå följde 5 torskar och en 2–0 vinst mot GAIS (Kenta i 33:e och Janne Sjöström i 75:e), innan vårsäsongen tog slut. Efter 8 omgångar, i mitten på maj, inleddes ett evighetslångt sommaruppehåll, där vi fick roa oss på egen hand.
Under den här tiden hittade vi dansstället Malmen vid Medis (låg vid T-baneuppgången, ni vet).
Vårt Sköndal och Hökisgäng (Hökarängen), Thomas (Kvarnen), Christer (hans bror), Lasse, Kenneth, Folke, Tommy, Nisse och några till träffade Bjurholmsplans folket, Sören, Steffe och Jugge Löfstedt, Peter, Conny, tvillingarna, ja jag kommer inte ihåg alla namn. Jag vet inte riktigt varför våra gäng kom ihop, men den samlande länken borde varit Thomas och Sören som bägge jobbade på DN som sättare. Att vi samtliga var Hammarby: are gjorde säkert allt lite enklare.
Hur som helst, den här sommaren startade vi ett vattenkrig på Malmen, det hela gick ut på att efter det att vi tömt våra ölsejdlar, fylldes densamma med vatten, sedan smög vi runt Malmens alla mörka prång och när man minst anade något, så hälldes vattnet över huvudet på fiende. Vi tyckte det var skitkul, men det tyckte inte de tjejer som råkade befinna sig i närheten för de blev också dyngsura.
Hur kom då Kvarnen in i bilden?
– Jo, som alla vet så behöver de flesta som är ute och roar sig, ett ställe att grunda på. Kvarnen låg perfekt bakom Malmen.
Det blev också naturligt att komma i samspråk med gamla Kvarnen stammisar som Lennart Risberg, Bonzo, bröderna Janne och Bosse Halldoff m.m. Bosse kände vi sedan tidigare från ungdomsdiskot Fasching, där även radioprataren Inger Flykt jobbade.
Vi snackade om Hammarby och deras chanser att klara sig kvar, vi kom även in på hur och om det skulle gå att öka stämningen runt läktarna efter engelsk modell. Tipsextra hade börjat visas i svensk TV året innan. Närmare bestämt den 29 november. Premiärmatchen blev Wolverhampton mot Sunderland och om jag inte missminner mig så vann Wolves med 1–0. Alla och då menar jag verkligen alla, hade imponerats av sången på läktarna i de engelska matcherna. Under någon av dessa sommarkvällar bestämdes det att vi skulle försöka sitta tillsammans på Hammarbys första höstsäsongs match. Vi skulle dessutom jobba på några enkla Bajensånger, för att på det sättet få med oss de som satt runt omkring oss.
– Ja, jag säger satt, för det var aldrig tal om att gå in på ståplats.
Vi var fotbollsälskare som ville ha bra blick över spelet, därför var kortsidorna uteslutna, trots att det var därifrån sången hördes från de engelska matcherna.
Sångerna skulle vara enkla att komma ihåg och samtidigt medryckande. Det var naturligt att det blev låtar som var populära och spelades i radio just då, alltså jobbade vi fram dessa låtar:
- Nananana, nanananna, hey, hey hey, HAMMARBY… osv…
Mungo Jerry låten ”In the summertime” blev:
- När det är höstsäsong då är Hammarby bäst
när det är höstsäsong då är Hammarby bäst
Heja Bajen
heja Bajen heja Bajen heja Bajen
- Vi är vackrast, vi är bäst, vi är dom som vinner mest
HAMMARBY
Direkt följt av (melodi: De é våren)
- De é Bajen, de é Bajen
som har kommit igen, för att ta två poäng
De é Bajen, de é Bajen
som har kommit tillbaka igen.
Det blev lite strul i första matchen mot Norrköping, vi var inte ute i tillräckligt god tid och fick inte sitta bredvid varandra, så trots goda föresatser kan man inte säga att det blev någon sång att tala om.
Vi vann med 2–1 och gick trots denna första motgång i införandet av sång på läktarna, glada till Kvarnen och fick på så sätt lite mer träning på sångerna.
Nu var det endast två torskar kvar innan sången skulle kliva in på Söderstadion och den underbara hösten 1970 skulle starta. Den första borta mot Örebro, då fick Hammarby tre straffar mot sig och förlorade med 5–2 och så förbannad som jag var efter den matchen, hade jag nog aldrig varit tidigare. Detta var en helt ny upplevelse. Jag tror så här efteråt att det beror på att vi var så övertygade om att bara vi får igång sången på läktarna, så skulle spelarna ordna resten och tillsammans skulle vi bli oslagbara.
Jag och flera med mig insåg nu att det inte håller att bara gå på matcherna som vanligt, det krävdes ett mycket större engagemang, och med detta större engagemang hade vi ännu inte lärt oss att ta en torsk.
Vill inte orda mer om detta nu, men alla vet att positiv energi lätt för byts till negativ om du inte lär dig hantera förluster på rätt sätt.
Därefter förlust borta mot Åtvid med 1–0!
Torsdag den 27 augusti samlades vi i god tid utanför ingångarna till Norra 25–30 man med öl maracas, tamburiner och koskällor, vi fick plats på E2, lite för långt ifrån mittlinjen för vår smak men det skulle vi ändra på till kommande matcher. Det var lite nervöst i början, men med mer öl i kroppen och med gemensamma ansträngningar fick vi igång den första sången, lätt skulle det vara därför var den första sången som slog mot Söderstadions betong:
Nananana, nananana, hey hey hey
Hammarby
Nananana, nananana, hey hey hey
HAMMARBY
Vi gjorde inget stort väsen av oss den här första matchen, men själva tyckte vi att det gått djävligt bra, De som satt omkring oss log lite förläget, spelarna tittade upp lite förundrat, men roat. Vi vann över Åtvidaberg med 3–1 och det skulle inte bli någon mer torsk, denna underbara höstsäsong.
Nu myntas begreppet Bajen i alla tidningar och namnet kommer från hockeylagets Englandsturné på 40-talet, när spelarna skulle prata svengelska och Hammarby blev Hammarbaj och spelarna blev Hammarbajare.
Bollen var i rullning och på rot bestämde vi att även finnas med på bortamatcherna, Jugge hade känningar på något bussbolag, så han fixade en buss billigt. Inför resorna samlades vi vid Kvarnen och ropen på pisspaus från Tommy ”Eken” (Ultrahuset i Handen) efter 5 minuter bussresa infördes trots busschaufförens protester. De flesta hade egen grön/vit tillverkad halsduk, mössa (mostrar och mammor TACK!) Då fanns det inget att köpa. Ville du klä dig i grön/vita kläder fick du fixa det själv på något sätt. Janne Halldoff fixade fram en megafon till oss (troligtvis från svensk Filmindustri). Det fungerade utmärkt. Den som kom på en ramsa eller sång spontant, gick fram och tog megafonen. Vi andra föll in, sen gick den till nästa.
Bajendricka nummer ett för min del blev vodkalime i vit pappmugg. Grönt och Vitt.
Utan att gå in på för många detaljer, vill jag berätta om bortamatchen mot GAIS. Hammarby ledde med 2–1 och vi var alla glada och lyckliga och sjöng med våra bästa sångröster. Då kom två GAIS supportrar och muckade. Dom ville slåss, det ville inte vi. Därför vände vi oss om och ropade på Lennart. Boxaren Lennart Risberg kom och Gaisarna dröp iväg. Sedan kom dom tillbaka för att snacka i all vänskap och ta Risbergs autograf.
Resten av hösten var insvept i ett enda långt lyckorus och fortsättningen känner nog de flesta till. Självklart flyttade vi under den här hösten in från E2 till E1 och där står klacken än idag. Minnet kan ha svikit något, men i stort sett är detta historien om hur Kvarnen blev en Bajen krog och har fortsatt vara det. Hammarby kom sexa och inledde 19 år i rad som allsvenskan klubb, med 1982–83 som höjdpunkter.
Jag har fortfarande kvar vår/min maskot, grodan ”Rotebro”. Maskoten som fick en egen skylt samtidigt som Hammarby ”God bless Bajen”…”God bless Rotebro”.
Det är så fantastiskt att tänka tillbaka på och med facit i handen blir det ändå bättre.
Thomas och Sören tog över Kvarnen och numera är Thomas ensam ägare av denna krog.
Flera av oss som var med då är nu med i ”Klacksparkens vänner”. Vi får nöjet och glädjen att sitta på första parkett och njuta över makalösa Tifo arrangemang och den underbara stämning som E1 alltid har. Vi på Södra har själva varit med och det är troligtvis därför Söderstadion har den mest aktiva ”gubbläktare” av alla allsvenska lag.
Vi anser inte att Hammarby erbjuder ett idrottsevenemang där vi passivt ska sitta och konsumerar, vi alla på Söderstadion vet att vi är lika delaktiga som spelarna i Hammarbys framgångar och motgångar.
Därför kan vem som helst som kommer in på Söderstadion känna och ta på engagemanget och stämningen. Det hela stavas T R A D I T I O N.
Med det vill jag önska alla Hammarby:are en God jul och Gott Nytt år, tyvärr ses vi inte på Julafton vid Nackastatyn (privata skäl).
Håll drömmen vid liv/LåN
Bajentugg 