Bajentugg 1
Skrevs den 24 mars 1999
Tänkte att jag skulle börja årets först Bajentugg med att berätta den sanna historien om en knapp (badge). Det tycker jag passar utmärkt nu när vi alla väntar på den allsvenska säsongsstarten.
För att få hela bilden klar måste vi börja 1971 och seriestarten den 25 april. Inför första hemmamatchen mot Öster var vi några stycken som tyckte att vi måste ha något speciellt för att uppmärksamma att nu drar det igång.
Fortfarande svävade en del av oss på moln och känslan från hösten 1970 fanns kvar. Hur skulle vi gå till väga, vilken är den bästa metoden?
Någon månad innan seriestarten satt vi på en pub på Söder, jag tror inte det var Kvarnen, utan jag har för mig att vi var på Three Coins, som vissa dagar döptes om till Pub Bajen. Den låg i hörnet av Västgötagatan/Åsögatan (bakom Skatteskrapan), någon som kommer ihåg? En kväll kom vi fram till att eftersom Thomas (nuvarande Kvarnen ägaren) jobbade på DN, så skulle det utnyttjas. Efter mycket om och men kom vi fram till att vi skulle trycker upp massor med skyltar på hård kartong, med en text som bergsäkert skulle uppmärksammas.
Då var det beslutat, då var det lättaste kvar, texten? Hem och fundera och till slut bestämde vi oss för:
”God bless Bajen”
Detta var en kort bakgrund till varför vi inför säsongen 1972 satt och spånade på liknande sätt, om vad vi skulle hitta på till det årets säsongsstart. Ett år då Hammarby fyllde 75 år.
Skyltarna föregående säsong var nog bra, med det var ju ingenting som folk gick omkring med jämt. Vilket var synd, för inställningen måste vara:
– Är du Hammarby:are då måste det synas jämt, på jobbet, bion, puben, krogen, skolan och tunnelbanan, inte bara på matcherna.
Detta var klurigt, halsdukar ville vi inte ha på sommaren, kepsar fanns inte på samma sätt som nu. Utan det fick bli något som fanns överallt under den här tidsepoken. En badge. Knappar fanns vart du än vände dig, fast de hade ett politiskt budskap. FNL-grupperna var störst och de gick att läsa vart du än vände dig ”Med FNL för Vietnams folk”. Nog om detta, vårt budskap var lite annorlunda:
”BAJEN 75 år – GULD 1972”, varken mer eller mindre.
Det var Per Edbergs Reklambyrå som fick uppdraget att trycka upp knapparna. Jag tror att vi beställde 1000 ex och att det kostade oss i runda slängar 600 spänn. Sedan sålde vi dem för 1 krona styck.
Vad vi skulle göra med vinsten på 400 kronor tror jag inte att vi funderat så mycket över. De fick väl gå till flera pubkvällar där vi kunde lägga upp nya planer för vårt älskade Hammarby.
Under de här åren hade Hammarby egentligen inte någon egen souvenirförsäljning, utan ville du att det skulle synas att du var Hammarby:are, så fick du fixa det själv.
Det kanske märks att jag redan nu börjat lägga upp ett försvarstal för det som komma skall.
När knapparna varit ute på det som inte då kallades för marknaden i en tio dagar, (de enda marknader vi kände till var loppmarknad och julmarknad) fick jag ett besök på min arbetsplats Turistcentralen (vid Kungsbron), av en ilsken medlem från Hammarbys fotbollsstyrelse. Han hette Stig Norberg och lät meddela att om inte knapparna drogs tillbaka med omedelbar verkan, så skulle Hammarby göra polissak. Hammarby har mönsterskyddat ordet ”Bajen” och flaggan och ingen fick använda sig av detta utan giltigt godkännande från Hammarbys huvudförening. Han hade fått mitt namn från en beställningssedel uppe hos Per Edberg och nu ligger du väldigt risigt till.
Jag måste medge att det kändes pinsamt för mig, att den förening jag vigt mitt liv åt nu såg mig som sin motståndare och att jag/vi försökte profitera sig på Hammarby. Jag försökte diskutera saken, med argument som:
– Detta gör vi för kärleken till klubben. Vi säljer knapparna till självkostnadspris. Skulle det bli ett litet överskott så kan Hammarby förvänta sig ett obudgeterat extra tillskott.
Men inga argument bet, jag fick lova att dra in försäljningen av knapparna med omedelbar verkan, annars skulle det bli polissak.
Det var bara att lova honom det, med det lilla tillägget att först måste jag få tag i de som har knapparna ute för försäljning och det kanske kan ta ett par dagar.
Därefter vände han på klacken och försvann.
När den värsta uppståndelsen lagt sig och med lite värmande och uppmuntrande ord från mina arbetskamrater, så flöt dagen på men med oroliga funderingar i huvudet.
På kvällen när jag kom hem ringde jag runt och berättade vad som hade hänt. 500 knappar hade Steffe och Jugge Löfstedt (Stehe Rovers) tagit hand om, resten hade jag, Lasse och Thomas. Efter att ha samtalat med alla kom vi fram till att fortsätta sälja knapparna tills vi får in våra utlägg, sedan skänker vi bort resten på säsongens första fajt mot Öster.
Det var historien om en av Hammarbys första souvenirer, som från och med nu kommer att få sin rättmätiga uppmärksamhet, eftersom jag kommer att ha knappen som en symbol för mina krönikor under samlingsnamnet ”Bajentugg”
Vi syns i Bajenvimlet!/LåN
Bajentugg 